Den fantastiska tunneln

Allt kan hända i fantastiska tunnlar men vad vet du bara om du faktiskt är där

Den faktiska tunneln

Här går jag nergår underkommer ut någon annanstans

Kryphål

Tunnel blir kryphål när jag behöver fly.
Jag stänger världen ute och är inne.
Inga yttre intryck når mig här.
Jag leds under fördämningarna i kryphålets riktning.

Är det positivt att hitta kryphål?

Spacetime curves in my presence

När jag går in ser jag slutet men vet inte egentligen vart jag hamnar.
Jag hinner evolvera under tiden för passagen och är en annan än den som gick in.
Hur många gånger jag än går igenom är ingen gång likadan.

Rummet definieras av den som upptar det.
Då jag förändras gör också rummet det.
Jag vet aldrig själv hur mycket jag förändras genom tunneln.
Jag vet aldrig egentligen vart jag hamnar.

4D

Jag vill försöka skapa en meningsfull struktur i tid och rum. En struktur som inte är en fast form utan en process där tid och rum korresponderar. En process i ständig rörelse. Att vara ett med och i världen.

Rummet är relativt och beroende av tiden. Där blixt och åska möts blir tiden rum och rummet tid. Livslinjerna för åska och blixt kommer aldrig mer att mötas.

Fördämnning

Från vatten till vatten finns flera mindre enheter
Mindre enheter tvingas samman
Bildar ofördelaktiga strukturer men kan inte slita sig från förankringen
Kan inte ge vika åt det naturliga flödet
Inga vägar leder dit mina fötter vill gå
Torget blir ett parkeringsdämme
vägen en mur
Kommunhuset en persienn
Tågrälsen ett tvärsnitt ur naturens form

Och inga vägar leder dit mina fötter vill gå

tunnelseende

hit drogs jag fast ni sa här luktar kiss e farligt o läskigt
sögs in i det bländande ljuset ner genom upp ner genom upp
mina fotsteg lämnar svarta ekon i det vita
några andra spår finns inte