tisdag 9 oktober 2007
Spacetime curves in my presence
När jag går in ser jag slutet men vet inte egentligen vart jag hamnar.
Jag hinner evolvera under tiden för passagen och är en annan än den som gick in.
Hur många gånger jag än går igenom är ingen gång likadan.
Rummet definieras av den som upptar det.
Då jag förändras gör också rummet det.
Jag vet aldrig själv hur mycket jag förändras genom tunneln.
Jag vet aldrig egentligen vart jag hamnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar