tisdag 9 oktober 2007

Spacetime curves in my presence


När jag går in ser jag slutet men vet inte egentligen vart jag hamnar.
Jag hinner evolvera under tiden för passagen och är en annan än den som gick in.
Hur många gånger jag än går igenom är ingen gång likadan.

Rummet definieras av den som upptar det.
Då jag förändras gör också rummet det.
Jag vet aldrig själv hur mycket jag förändras genom tunneln.
Jag vet aldrig egentligen vart jag hamnar.

Inga kommentarer: