torsdag 11 oktober 2007
onsdag 10 oktober 2007
tisdag 9 oktober 2007
Kryphål
Spacetime curves in my presence
När jag går in ser jag slutet men vet inte egentligen vart jag hamnar.
Jag hinner evolvera under tiden för passagen och är en annan än den som gick in.
Hur många gånger jag än går igenom är ingen gång likadan.
Rummet definieras av den som upptar det.
Då jag förändras gör också rummet det.
Jag vet aldrig själv hur mycket jag förändras genom tunneln.
Jag vet aldrig egentligen vart jag hamnar.
söndag 7 oktober 2007
4D
Jag vill försöka skapa en meningsfull struktur i tid och rum. En struktur som inte är en fast form utan en process där tid och rum korresponderar. En process i ständig rörelse. Att vara ett med och i världen.
Rummet är relativt och beroende av tiden. Där blixt och åska möts blir tiden rum och rummet tid. Livslinjerna för åska och blixt kommer aldrig mer att mötas.
Fördämnning
Från vatten till vatten finns flera mindre enheter
Mindre enheter tvingas samman
Bildar ofördelaktiga strukturer men kan inte slita sig från förankringen
Kan inte ge vika åt det naturliga flödet
Inga vägar leder dit mina fötter vill gå
Torget blir ett parkeringsdämme
vägen en mur
Kommunhuset en persienn
Tågrälsen ett tvärsnitt ur naturens form
Och inga vägar leder dit mina fötter vill gå
fredag 28 september 2007
tunnelseende
hit drogs jag fast ni sa här luktar kiss e farligt o läskigt
sögs in i det bländande ljuset ner genom upp ner genom upp
mina fotsteg lämnar svarta ekon i det vita
några andra spår finns inte
torsdag 27 september 2007
Femton minuters intryck
söndag 23 september 2007
Configuration speEd
fredag 14 september 2007
Såpbubblan
måndag 10 september 2007
Kapellplatsen
När jag sluter mina ögon känns det som om jag stänger en grind om mig, men spårvagnarnas gnissel påminner om att världen utanför finns kvar. Trots att luften jag andas stinker piss välkomnar den mig. Här lägger vi oss inte i varandras göromål. Släng du din 7,2-kapsyl i buskarna så lutar jag mig bakåt och landar i det gröna. Det gör inget att asfalten är sårig här, för det är bara mina fötter som undersöker den. När jag öppnar mina ögon ser majestätiska husfasader ner på mig, som om det var jag som klottrat ”Gud är tuff men Lasse är glad”. Som om det var jag som lämnat vägbygget oavslutat, som om det var jag som stängt fiskbutiken. Som om det var jag som rivit ut soporna, som om det var jag som glömt ansa buskarna. Men jag är innanför och de är utanför.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)